onsdag 2 december 2009

P3-syndromet

Allt är relativt, det vet vi sedan gammalt. Inte minst är det sant när man talar om musiklyssning! Förr om åren brukade jag sommarjobba som bagare och då stod i bästa fall P3 på hela dagarna. I sämsta fall stod Rix FM eller (uuurrkkk...) Lugna Favoriter på, men det behöver vi inte avhandla här.

Det är tacksamt och enkelt att komma med vassa sågningar så jag skall försöka att vara saklig. Problemet med P3, åtminstone som det var för ett par år sedan, är att de allt mer närmar sig reklamradions sätt att pumpa de låtar som ligger på a-spellistan många gånger om dagen . Oftast var det musik jag inte uppskattar så mycket, som exempelvis bling-bling-hiphop och soul, shirley clamp, pink, rihanna, osv. Detta eviga malande av annan musik än den jag uppskattar gjorde att låtar som jag i vanliga fall skulle uppfatta som mediokra fick ett helt annat skimmer, eller att väldigt bra låtar blev himlastormande, kort sagt; P3-syndromet.

Varje sommar var det några skivor som jag smällde av helt på, som jag förmodligen missat helt om jag först kommit i kontakt med dem i något annat sammanhang. Mycket av den musiken gillar jag fortfarande idag, som exempelvis Moneybrother och Christian Walz, men det är ett högt pris man får betala för dessa upptäckter. Jag förde till och med statistik över hur många "bra" låtar som spelades per dag, snittet blev 3 stycken, vilket, eftersom jag jobbade nio timmar, gav o,33 bra låtar per timme.

De senaste åren har jag lyssnat väldigt lite på radio, men på mitt nya jobb är radion ofta ett uppskattat sällskap eftersom jag jobbar ensam. Mest blir det P1, men när man som idag tröttnar på allt prat om försäkringar och städrockar och blir sugen på lite musik händer det att P4 Stockholm åker på. Och innan jag hann säga kvastskaft råkade jag ut för P3-syndromet igen; "Girlfriend in a coma" med The Smiths spelas och efter bara tio sekunder ryser jag i hela kroppen och är nära tårarna. Det är fantastiskt spännande att uppleva hur musik fortsätter att påverka, och påverkas, i alla situationer i tillvaron!

1 kommentar:

Ingrid Forsberg sa...

Jag upplevde samma sak igår när jag också hörde Girlfriend in a Coma på P4 Radio Stockholm, när jag satt på jobbet! Det påminner mig också om när jag var maniskt The Cure-fan i 16-årsåldern, och näst intill förde statistik på de gånger en Cure-låt spelades på P3...varje gång spratt jag till och fick någon slags lyckokänsla, även om det bara var den sönderspelade och ganska tråkiga Friday I´m in love som spelades...