Test: Sunkhak i Halmstad

För några veckor sedan var jag och mina goda Halmstad-vänner C och A på sunkhaksrunda i Halmstad. Vi besökte gamla kära sunkhak och nya mindre kära. Här är våra samlade intryck, så vitt jag kan bedöma:

Bar & Mat (Brogatan 28)

Före detta Musses, före detta New Bar (för mig för alltid New Bar), detta är på något vis sunkhakens sunkhak. Förr i världen hade stället en inredning som gick i rött och som inte ville något annat än att sälja billig öl. Då, under gymnasietiden, var det den självklara mötespunkten i natten och det var nästan omöjligt att gå dit utan att träffa någon man kände. Nu, efter x antal ägarbyten, marknadsför sig stället på ett något splittrat sätt som sportbar, rockbar (med sloganen "live koncerter och live videos" trots att det mig veterligen aldrig någonsin givits några konserter där inne) och pizzeria. Stället har en halvsnygg inredning, det vill säga inte ren sunkhak-style med träbänkar och gamla stolar, men heller inte någon medveten design utan bara hyfsat fräscht fast mest smaklöst och ganska fult.

Nej, det är inte jag som har en dålig digitalkamera, bilderna är hämtade från hemsidan

"På min tid" var det nästan bara 18- och 19-åringar blandat med en och annan alkis, till exempel fick jag en gång lära mig hemligheten med att köra svarttaxi utan att åka dit av en väl förfriskad äldre man ("begär aldrig ett pris!"). Nu när vi var där (en torsdag) var det inte särskilt mycket folk men ändå hyfsat blandat. Alkisarna dominerar väl stället men det hade också letat sig in en och annan turist. Musiken var schysst, gammal och ny rock (Foo Fighters, Van Halen osv) och volymen behaglig. Överlag ett mycket trevligt ställe att sitta och ta en öl på i goda vänners lag.

Notera Drott-tröjan ovanför spelautomaterna. Pluspoäng!

Jag kan rent parentetiskt tillägga att jag under sommaren hamnat här flera gånger, och vid ett av tillfällena då jag hade sällskap med några av Halmstads finaste musiker träffade vi en av våra gemensamma bekanta, stadens demonregissör, här. Han hade slagit sig i slang med en före detta bollklubbare som numera var bra matig och bra på lyran, men som en gång hade gjort hat-trick för HBK i allsvenskan. Bara en sådan sak.

Bar & Mat, sammanfattning:
Stor stark: 37 kr
Betyg: 4 laxar

Elvan (Karl XI väg 24)

Nästa stopp på vår odyssé genom Halmstads oaser blev Elvan, fast ärligt talat är jag inte säker på att stället fortfarande heter så. Elvan är ett sunkhak som sitter sammanlänkat med restaurangen Blue Thai, och förr hade i alla fall själva bardelen namnet Elvan, men även om det fortfarande sitter en stor romersk elva på fönstret misstänker jag att hela stället numera heter Blue Thai. I vilket fall är Elvan, liksom New Bar, ett klassiskt tillhåll för alla ur min generation som spenderat sin ungdom i staden med tre hjärtan. Dock kanske ett något sunkigare alternativ än de andra redan då, numera visade det sig vara beyond sunk. Klientelet består till 100% av kraftigt berusade medelålders människor och följaktligen var det riktigt obehaglig stämning. De stackars thailändarna som (antar jag) en gång öppnat stället med ambition om att skapa en bra thai-krog tvingas nu servera alkisar som är så berusade att de knappt lyckas tyda menyn. Sorgligt, riktigt sorgligt, och vi försvann vidare till nästa ställe så fort ölen var urdrucken. Vissa ställen går det utför för riktigt snabbt...

Elvan / Blue Thai, sammanfattning:
Stor stark: 35kr
Betyg: 1 lax

Valentine Night Club (Karl XI väg 47)

När vi anlände Valentine (före detta Liberty) märkte vi till vår förvåning att det stod två vakter utanför på denna mycket lugna torsdag. Nåja, vi fick i alla fall passera och en tredje vakt gav oss varsin stämpel. När vi kom in i lokalen var den nästan helt tom, kanske att det var totalt 20 personer där inne och då är det ett ganska stort ställe. Bartendern hejade mycket hjärtligt på oss, nästan som om vi vore gamla vänner faktiskt, och sålde snabbt på oss varsin Carlsberg Hof för 20 kronor. Musiken som dånade över det folktomma stället var Gyllene Tiders liveplatta, och vi snackar inte en låt nu utan hela plattan. En kavajklädd man i yngre medelåldern stod och dansade för sig själv intill bardisken, vilket såg lite märkligt ut. Ett gäng ungdomar hängde lite avvaktande i ingenmansland mellan baren och dansgolvet, ett par damer från detta gäng började småningom dansa och fortfarande avvaktande började också hannarna i gänget ta några stapplande steg. Det var kul att höra Gyllene och väldigt billig öl, men stark musik och stort dansgolv där ingen dansar är knappast en optimal grogrund för goda samtal, som trots allt är en stor del av poängen med att gå på sunkhak.

Valentine, sammanfattning:
Carlsberg Hof: 20 kronor
Betyg: 2 laxar

The Corner (Klammerdammsgatan 29)

Så hamnade vi då på the Corner (f.d. Penny Lane) som under sitt förra namn var ett någorlunda legendariskt ställe med mycket livemusik och ståhej, dock med en något äldre publik så undertecknad missade stället under sina glansdagar. Vi hade hört rykten om att detta numera är det ställe som 18-åringar går till, så det var spännande att se hur stället skulle vara. Nå, ölen visade sig vara billig, 19 kronor för en 33cl Sofiero. Dock var musiken skränig R'n'b och Hip-Hop på jäkligt hög volym vilket är ett stort minus när man tillsammans med tio andra personer befinner sig i en bar en vardagskväll. Jag undrar bara varför? Det går ju inte att föra ett normalt samtal, och om ingen dansar eller visar en ansats till att vilja dansa verkar det helt meningslöst att brassa på så att högtalarna spricker. Klientelet var dock verkligen ungt, och befriande fritt från skumma alkisar.

The Corner, sammanfattning:
Sofiero 33cl: 19 kronor
Betyg: 2 laxar

C och A på väg från the Corner under den berörda kvällen