Första träffen ägde rum förra veckan. Av en till synes outgrundlig anledning har studiecirkeln hittills kommit att präglas av funktionalism och jämställdhet, därför valde vi att förlägga detta inledande möte i söderort (mötet är numera känt som Extasen i Årsta, separat inlägg kommer). Med ett vackert folkets hus som bakgrund beslutade vi att Carin Holmbergs "Det kallas kärlek" skulle bilda diskussionsunderlag till nästa träff.
Efter att (i varierande grad) ha tagit del av Holmbergs avhandling var det ett lätt stukat gäng som träffades i Alvik idag. Det kallas kärlek är en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par. Hon har gjort en studie av par som anser sig själva vara jämställda, och där de flesta är politiskt aktiva, och har på det sättet kunnat visa på flera generella drag i vår syn på vad som är kvinnligt och manligt och vår värdering av dessa. Det är en läsning som är snudd på omskakande, och igenkänningsfaktorn är väldigt hög. Det är nästan så att man rodnar när man läser vissa avsnitt, men lyckligtvis är tonen "milt fördömande" och man känner sig som man inte mer utpekad och utskälld än vad man förtjänar.
Den inledande halvan av avhandlingen är tungt teoretisk och består huvudsakligen av redogörelser för vilka studier Holmberg har läst och hur hon har använt dessa som utgångspunkt för sitt eget arbete. Det är mycket som är intressant, och något som vi fastnat särskilt för och tog upp till diskussion idag är hennes översättning av William J. Goodes sex punkter som under rubriken "överordningens sociologi" diskuterar hur mäns uppfattning av verkligheten påverkas av att de är män i ett manssamhälle. Exempelvis punkt 3 som säger:
Punkt 5:
Liksom flera andra punkter i denna pocketbok är det en obehagligt träffande läsning. Just det här med känsligheten för minskningar av de egna fördelarna är lätta att relatera till, och som exempel talade vi om hur man kan lägga mer energi åt att reta sig på en lite för högljudd queerteoretiker än att reta sig på hur patriarkatet förtrycker kvinnor varje dag.
I själva fallstudien sätter Holmberg knivskarpt fokus på en rad företeelser och beteenden som på ett osynligt vis bidrar till att bibehålla och förstärka mäns överordning och kvinnors underordning. En av de största aha-upplevelserna är hennes resonemang om det asymmetriska rollövertagandet, som förenklat går ut på att män till absolut största del identifierar sig med andra män när det gäller förebilder inom exempelvis politik och kultur, medan kvinnor oftast identifierar sig med både kvinnor och män.
"Att lokalisera hennes respektive hans förebilder kan belysa vad det är som möjliggör hennes könsöverskridande rollövertaganden och försvårar hans. Det kan även ge en förståelse för varför hon identifierar sig med honom medan han verkar ha svårare för att identifiera sig med henne." (sid.139)
Detta sätter verkligen fingret på något specifikt, och genom denna insikt blir det något enklare att exempelvis förstå vad som är problemet med Filip och Fredriks podcast, som tidigare hyllats här på bloggen. Filip och Fredrik är två män som nästan uteslutande pratar om andra män, och då är det ändå ett smått hysteriskt name-droppande i 45 minuter varje vecka. När kvinnor nämns är det oftast i en negativ kontext. Ett exempel är de träffar Björn Ranelid i programmet Boston Tea Party och Björn ägnar mycket energi åt att klaga på att han inte har fått Piratenpriset. Han nämner pristagarna, en hel rad män (Jesper Thilo, Olle Adophson, Jan Sigurd, Klas Östergren, Jacques Werup, Ulf Lundell) och när han kommer till Eva Rydberg avbryter Filip med ett "Trams! Där går gränsen!". Ett annat exempel är när Mia Skäringer kommer på tal i podcasten, Fredrik säger att han har läst två av hennes böcker och Filip utbrister i ett irriterat: "Varför då?!".
Även vi på Längre inåt Landet är goda kålsupare när det gäller att främst skriva om och identifiera oss som män, men med hjälp av insikterna som denna manscirkel bjuder på så hyser vi åtminstone en ödmjuk förhoppning om bättring.
För övrigt är det bra tjusigt i Ålsten.
Den inledande halvan av avhandlingen är tungt teoretisk och består huvudsakligen av redogörelser för vilka studier Holmberg har läst och hur hon har använt dessa som utgångspunkt för sitt eget arbete. Det är mycket som är intressant, och något som vi fastnat särskilt för och tog upp till diskussion idag är hennes översättning av William J. Goodes sex punkter som under rubriken "överordningens sociologi" diskuterar hur mäns uppfattning av verkligheten påverkas av att de är män i ett manssamhälle. Exempelvis punkt 3 som säger:
"Genom att män, liksom andra överordnade, tar systemet för givet är de inte medvetna om graden av fördelar som systemet ger dem i olika sammanhang. En effekt av det är att män uppfattar prestationer de utför som uttryck för den egna överlägsna förmågan och inte som en del av en social ordning som systematiskt ger män fördelar och som värderar män högre än kvinnor"
Punkt 5:
"Män lägger sällan märke till de kunskaper och talanger som kvinnor förfogar över. Fortfarande framstår kvinnor som är framåt inom traditionellt manliga områden som exceptionella. Att kvinnor överhuvudtaget kommer fram understödjer i sin tur många mäns åsikt att systemet är rättvist och att den plats de själva besitter tillkommer dem för att de är dugliga."
Punkt 6:
"Män upplever även små minskningar av de egna fördelarna och chanserna som ett stort hot mot den egna positionen. En liten rubbning i det ojämlika förhållandet mellan kvinnor och män känns som en stor förlust. Däremot uppmärksammar män mer sällan de vinster systemet ger dem av tradition."
Liksom flera andra punkter i denna pocketbok är det en obehagligt träffande läsning. Just det här med känsligheten för minskningar av de egna fördelarna är lätta att relatera till, och som exempel talade vi om hur man kan lägga mer energi åt att reta sig på en lite för högljudd queerteoretiker än att reta sig på hur patriarkatet förtrycker kvinnor varje dag.
I själva fallstudien sätter Holmberg knivskarpt fokus på en rad företeelser och beteenden som på ett osynligt vis bidrar till att bibehålla och förstärka mäns överordning och kvinnors underordning. En av de största aha-upplevelserna är hennes resonemang om det asymmetriska rollövertagandet, som förenklat går ut på att män till absolut största del identifierar sig med andra män när det gäller förebilder inom exempelvis politik och kultur, medan kvinnor oftast identifierar sig med både kvinnor och män.
"Att lokalisera hennes respektive hans förebilder kan belysa vad det är som möjliggör hennes könsöverskridande rollövertaganden och försvårar hans. Det kan även ge en förståelse för varför hon identifierar sig med honom medan han verkar ha svårare för att identifiera sig med henne." (sid.139)
Detta sätter verkligen fingret på något specifikt, och genom denna insikt blir det något enklare att exempelvis förstå vad som är problemet med Filip och Fredriks podcast, som tidigare hyllats här på bloggen. Filip och Fredrik är två män som nästan uteslutande pratar om andra män, och då är det ändå ett smått hysteriskt name-droppande i 45 minuter varje vecka. När kvinnor nämns är det oftast i en negativ kontext. Ett exempel är de träffar Björn Ranelid i programmet Boston Tea Party och Björn ägnar mycket energi åt att klaga på att han inte har fått Piratenpriset. Han nämner pristagarna, en hel rad män (Jesper Thilo, Olle Adophson, Jan Sigurd, Klas Östergren, Jacques Werup, Ulf Lundell) och när han kommer till Eva Rydberg avbryter Filip med ett "Trams! Där går gränsen!". Ett annat exempel är när Mia Skäringer kommer på tal i podcasten, Fredrik säger att han har läst två av hennes böcker och Filip utbrister i ett irriterat: "Varför då?!".
För övrigt är det bra tjusigt i Ålsten.
1 kommentar:
Jag har nyss hört talas om Carin Holmberg, och att ni har den här cirkeln gör mig intresserad att läsa nån av hennes böcker. Och jag ser fram emot utvecklingen är i den här serien av inlägg!
Skicka en kommentar