Klabbes Bank

En riktig pärla i min skivsamling är "Kålsäter" med Klabbes Bank.

Klabbes Bank är en del av den nya svenska jazzgenerationen som Oscar Schönning och The Stoner kan sägas tillhöra, band där man inte skäms för att det finns andra influenser än New Yorks jazzscen på 1950-talet. Musik där melodierna står i fokus. Jag tilltalas väldigt mycket av detta sätt att skriva och framföra musik på.

Bandet har en väldigt särpräglad klang, med tre blåsare och piano, bas och trummor. Det är svårt att genrebestämma musiken, men inte särskilt viktigt egentligen. Det är ju en klassisk jazzsättning men det spänner över mycket mer än så. Låtarna står i fokus, och det är fantastiska små melodier som liksom hittar in i en allt mer. Jag har lyssnat mycket på den här skivan i snart ett års tid, och jag hittar ständigt detaljer som ger lyssningen nytt liv. Det är musik som svänger och liksom vänder åt oväntade, väldigt spännande håll. Man kan aldrig veta vart en låt skall ta vägen. Många låtar bygger på repetitativa idéer eller riff med väldigt enkla melodier som blommar ut mer och mer, och utan att man har förstått hur det gått till befinner man sig plötsligt någon helt annanstans.

Emellanåt bränner det till ordentligt, med mäktiga saxofonslingor och dunkande rocktrummor, i andra låtar tassar kompet på och en vacker unison melodi spricker upp i en trestämmig fras, men aldrig att man tappar fokus eller grepp om helheten. Det är mästerligt samanställt och skivan fungerar verkligen som en dynamisk helhet. De improviserade solona är få men väldigt befriande när de kommer, som Joel Wästbergs saxofonsolo på inledande "Dina Vackra Lockar, Min Tomma Lägenhet", Klabbes pianosolo på "Sovlåt" eller Thomas Backmans basklarinett på "Jag Måste Gå Nu".

"Kålsäter" är full av musik och berättelser jag kan relatera till, som på något sätt säger saker om mitt liv och vem jag är. Rak och enkel musik med stort djup.