Vackert så

Jag har hämtat en livsvisdom som nästan blivit något av ett motto för mig från Elias Sehlstedts dikt "Vackert så", tonsatt av Littmarck.

Jag citerade texten när jag för ett tag sedan pratade med en god vän som suckade över hur den största kärleken i livet visade sig ha många egenskaper som hen inte hade förväntat sig eller hoppats på, hur mycket olikheter det kan finnas två tvillingsjälar emellan. Kanske inte för att texten handlar om just precis det, men budskapet är ändå lika enkelt som vackert; var glad och tacksam för det du givits. Självklart skall man inte finna sig i vad som helst eller bara vara tacksam jämt vad man än råkar ut för, men jag tycker den allmänna inställningen hos människor man möter förvånande ofta är negativ, klagande och svartsynt.

Jag tycker om att se på livet som något fantastiskt, upphöjt och vackert och jag försöker njuta så mycket som möjligt av saker jag är med om. Det är ofta mycket lättare sagt än gjort, men just därför kan det vara fint med en påminnelse.

Jag har lyssnat mycket på en inspelning av denna visa, en duett med Sven-Bertil Taube och Håkan Hellström, som finns med på skivan "Alderville Road". Denna version plockar verkligen fram det vackra i texten, växelsången mellan den livserfarna och mogna Sven-Bertil och den i sammanhanget unga och sprudlande Håkan blir något större tillsammans än de enskilda delarna var för sig. Sista versen rör mig djupast, raderna om vad som kan vänta efter jordelivet är så oerhört vackra och mänskliga men samtidigt väldigt anspråkslösa.

Du klagar, men du klagar dumt,
Min gamla hedersvän!
Ditt öga ser allting så skumt,
Som om det grott igen.
Vad, som ditt sinne stämmer ned,
Jag icke kan förstå.
Du är ju född, att börja med,
Och det är vackert så.

Var gång du dig i spegeln sett,
Så såg du väl däri,
Att dig en sällsam ära skett,
Att du fått männska bli.
Du är mot larver och insekt
En sol att se uppå:
Du är av Adams stolta släkt,
Och det är vackert så.

Vår jord tar hand om vår person
Från början och till slut:
Är man ej född med pretention,
Så kan man slå sig ut.
Om du i skogen gör en titt,
Så kan du lita på,
Att du har svamp och blåbär fritt,
Och det är vackert så
.
Vår jord visst sparsam vara kan
Att ge, då man vill ha,
Ty hon vill helst, att människan
Skall komma själv och ta.
I berg och floder finns det gull.
Och om man friskt går på,
Så kan man stoppa fickan full,
Och det är vackert så.

Har du ej gratis fått förnuft
Att bruka som du vill,
Och dito vatten sol och luft
Och snö och månsken till?
När se´n du en förnyad hud
Vart sjunde år lär få,
Jag tycker, sannerligt för Gud,
Att det är vackert så.

Och när till slut du andan mist,
Och du är kroppen kvitt,
En himlafärd du gör till sist,
Som du får kostnadsfritt.
Vem vet kanske en skönhet då,
Som du ej tänker på,
Skall till din grav med rosor gå,
Och det är vackert så.