LIL hyllar, #1 - Emmylou Harris

Jag tänkte initiera en ny följetong här på Längre inåt landet: LIL hyllar kvinnan. Det finns ju så många fantastiska kvinnor därute som format mig som musiklyssnare och man att det inte finns några som helst ursäkter att inte göra detta.

Först i raden av kvinnor som hyllas här på LIL sätter jag en av mina absoluta musikfavoriter: Emmylou Harris. Det har skrivits hyllmeter om henne redan, så jag tänkte använda ett Youtubeklipp som jag tycker säger allt om denna makalösa kvinna.

Emmylou Harris and the Hot Band (inbäddning kaputt tyvärr)

Alltså, Tennessee Rose. Vilken låt. Jag gråter i själen varje gång jag hör den:

The whole world dipped in gold

For a night with my Tennessee Rose

Well it's a sweet dream

That keeps me close to you dear

And it's a sad thing

That we're apart, I'm blue dear.

Lägg till detta det mest överjävligt stilfulla och välspelande kompband. Emmylou ger oss, förutom sin änglalika röst och underbara låt:

• körman i mustasch och truckerkeps
• sagolikt gitarrsolo vid 1:53
• hjärtslitande fiolsolo spelat av skäggman med pilotglasögon och instoppad jeansskjorta
• en fantastisk cymbalattack vid 2:25, ett av de mest känsloladdade cymbalinslag jag hört någonsin.

Emmylou, jag vet att no sane man in his genusmedvetna late twenties borde göra det, men: jag sätter dig på piedestal, jag tillber dig.