fredag 9 juli 2010

Brölsaxen i våra hjärtan #4: Jungleland

Under fotbolls-VM i Italien 1990 var mitt intresse för denna underbara sport alldeles nyväckt, och mitt första minne från en fotbollsmatch är ett suddigt sådant från finalen mellan Västtyskland och Argentina. Jag var då fem år, och lite för liten för att egentligen hänga med i svängarna. Den första VM-turnering som jag aktivt följde var alltså det för svenskt vidkommande magiska slutspelet i USA 1994. Jag lade hela min veckopeng på femton kronor på att köpa fotbollsbilder till ett album och satt uppe om nätterna för att följa det svenska lagets framfart. Jag minns hur jag hoppade upp ur soffan och gjorde Brolin-snurren när Kennet Andersson kvitterade på övertid mot Rumänien och hur saligt lycklig jag var när Sverige i bronsmatchen utklassade Bulgarien med en frustrerad Stoichkov i spetsen.

Det allra största och vackraste minne jag har från den här turneringen är dock själva sammanfattningen, svt:s VM-krönika som sändes hösten 1994. Jag kommer ihåg hur jag hade sett fram emot den, men inte kunde se den när den sändes utan bandade den på video och såg den en dag senare. Jag vill minnas det som min första upplevelse av stor konst, av tyngdlöshet, svindel - kalla det vad du vill - jag hade till denna dag aldrig upplevt något större.

Krönikan inleds med en örn som svävar högt uppe i den amerikanska friheten medan Karin Boye läser sin dikt "I rörelse":

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd."

Än idag är det min favoritdikt - och en mer episk inledning på ett tv-program är svårt att tänka sig. Jag kan fortsätta hur länge som helst och återge klassiska kommentarer från Arne Hegerfors och Bosse Hansson, prisa klippningen och musiken, Albert Svanbergs berättarröst, spelarintervjuerna, etc., men jag nöjer mig med att konstatera att det är det bästa tv-program jag någonsin har sett.

Matchen mot Rumänien som jag nyss nämnde är den självklara höjdpunkten i turneringen. Denna kvartsfinal innehöll så fantastiskt mycket dramatik; Brolins frisparksvariant, Dumitrescus filmningar, svenska försvarsmissar och Kennet Anderssons kvitteringsmål i förlängningen. Avgörandet kom att ske på straffar, och straffläggningen är också den självklara höjdpunkten i krönikan. Titta och njut:



Självklart ackompanjeras segerögonblicket av den bröligaste av brölsaxar - och lyckan är fullkomlig. När jag ser det här nu, 16 år senare, håller jag med den underbara kvinnan i videon: "Tårarna bara sprutar. Ravelli alltså - du är kung!"

Jag såg den här VM-krönikan så många gånger att bandet till slut var utslitet och jag kunde vid det laget varje replik utantill. Jag hade dock ingen aning om varifrån brölsaxsolot kom, och egentligen reflekterade jag inte så mycket över det heller, förutom att jag älskade det varje gång jag såg krönikan.

Så, en kulen novembernatt för snart tre år sedan gick jag hem genom ett deppigt Rågsved med den nyinförskaffade skivan "Born to Run" i lurarna när jag plötsligt kände en intensiv glädjekänsla i hela kroppen. Det tog mig några ögonblick att förstå varför det här våldsamt bekanta brölsaxsolot berörde mig så starkt, men så insåg jag att det är solot som spelas när Ravelli räddar den avgörande straffen och hela svenska landslaget samlas i en ring och jublar. Mina ögon fuktades av tårar när jag gick där i min ensamhet och lyssnade på det bröligaste brölsaxsolo jag någonsin hört, och jag var väldigt tacksam för att jag äntligen fått reda på vad det är för musik som spelas i den där magiska scenen - "Jungleland" med Bruce Springsteen.

"Jungleland" är alltså den andra låten i den här serien som kommer från skivan "Born to Run", och det är ett ännu bröligare solo än det på titellåten. Det börjar liksom lugnt och sökande med långa toner innan det brister ut i den delen som är med i VM-krönikan - ett fullkomligt sprakande och glödande brölsaxsolo som mitt i all eufori samtidigt är väldigt vemodigt och sentimentalt. Blow that horn, Clarence, blow that horn!

...

Tidigare inlägg i serien: Brölsaxen i våra hjäran #1: Born to Run, Brölsaxen i våra hjäran #2: Really Dave Matthews, Brölsaxen i våra hjärtan #3: Time of My Life

Hela krönikan från fotbolls-VM 1994 finns på youtube uppdelad i tio delar, se den första här.

För er som liksom jag har sett VM-krönikan väldigt många gånger finns facebook-gruppen Vi som kan varenda replik ur SVT-sportens VM 1994-krönika

2 kommentarer:

Fredrik Nyström sa...

Sicket inlägg, Max. Sicket inlägg!

Fredrik Bergkvist sa...

Vilken härligt inlägg, du beskriver exakt samma känslor som jag har för krönikan och den där härliga sommaren.
OCH samma härliga känsla när jag 18 år senare precis som du hittar Jungleland-låten och inser att det är den, saxsolot skapar känslor som ingen annan musik kan komma i närheten av!