Efterglöd

Det känns som att tända av från en drog.

Efter fem dagars tokhög koncentration av vackra människor, vackra själar, solnedgångar, soluppgångar, sand, milslånga stränder, korv, öl, vin, sprit, dans, skrål, gubbrock, techno och bandanas känner jag efterglöden från den senaste veckan som en bitterljuv värme i hjärtat.

Uffe bygger landet

Ulf Lundell kastade upp oss i luften på lördag kväll med en fantastisk spelning på Brottet i Halmstad. Efter en massiv inledning med Folket bygger landet radade Uffe upp ett pärlband av låtar från olika år av sin karriär. I mitt tycke höll han en väldigt bra balans mellan gammalt och nytt, känt och okänt. Uffe kompromissade inte med sin konstnärliga integritet. Han spelade flera för mig helt okända låtar, som jag varken då eller nu vet vad de heter, och avslutade konserten med den på skiva 20 minuter långa låten Connemara, live i en något kortare version.

Gift dej med mej nu

när vi än är kött och blod

och kan hålla i varandra

och känna värme, rörelse och doft

här på den blåa, hisnande

grymma, vackra Jorden

Vi ses vi ses, i Connemara

Vi ses i blåsten där ölen är svart

Vi ses vi ses, i Connemara

Vi ses igen efter denna ovädersnatt

Men publiken fick också en härlig dos gamla och nya hits. Chans från 1986 var kvällen till ära utökad med ett fullständigt knäckande bra brölsaxsolo. Öppen väg, öppen bil från 2005 följde efter första extranumrets inledande Oh la la jag vill ha dig och lyckan var total. När vi inte trodde vi kunde ta mer av allt det underbara kom ett brölsaxsolo till och dängde oss rakt in i extasen.

Ulftopia

Resten av veckan höll oss kvar bland stjärnorna, men det är annan historia. Vi drömde om poesi, klappade islandshästar, solade oss i sanden, vi satt på en bit drivved runt en engångsgrill och såg solen sjunka i havet. Vi utropade ett nytt land och döpte det till Ulftopia. Min landning var hård efter den här långa men alldeles för korta, underbara flygturen.