Lundell-klipp

Inför vad vi kallar U-dagen - lördag 17 juli då Ulf Lundell med band spelar på Brottet i Halmstad - vill jag presentera några klippta åsikter om "Uffe".

---

Sagt om Lundell

"Grabbarnas Uffe eller romantikern Lundell är egentligen djupt allmängiltig. Vi har alla en speciell sten från barndomen vi alltid bär med oss, vi minns en getingsommar och grodyngel, föräldrarelationen är ett oläkt sår och även borgerliga människor ser i dag det solidariska samhället sönderfalla och förskräcks över skitkulturen i dess ställe. Lundells estetik klär sådana känslor av igenkännande i sårig skönhet. "

Ann Charlott Altstadt, "Lundell vacklar mellan ensamhet och romantiken", Aftonbladet 8 april 2010

"Rockpoesin om vackra klänningar får vika hädan denna kväll, för nu är det rock på en 'Öppen väg, öppen bil' för hela slanten. Ulf Lundell pratar förresten väldigt mycket om bilar. Kanske har bilen rent av ersatt Kvinnan i tvåtusentalets viagrablå Uffe-poesi."

Malena Rydell, "Kung Lundell ger allt", DN 2 mars 2009

"Gud du borde gjort mig lite lugnare.

Hej älskling, jag springer uppför trapporna till dej.

Du ser ut som jag vill kyssa dig.

Rastlösheten som ett gift i mitt blod.

Jag hade en älskling en gång.

Ta på dig din vackraste klänning i kväll.

Gå ut och var glad din jävel.

Den här sommaren ler Ulf Lundell redan i tredje låten och alla sånger kunde vara 'Hungry heart' med U2-gitarrer och sommarlyckliga solnedgångar.

Det finns människor som avfärdar Ulf Lundell, som inte är intresserade av vad han har att säga. För gammal, för kåt, för romantisk, för skör, för svag och manlig?

Såna människor är inga människor.

Jag kan inte se det på nåt annat vis.

Såna människor har inga hjärtan.

Ulf Lundells storhet borde vara obestridlig. Den är obestridlig."

Fredrik Virtanen, "Ingen är större än Ulf Lundell", 9 juli 2005

Jan Arnald, "Gubbgnäll... Men inte bara det", Aftonbladet 22 september 2005

"Pixar-filmen Wall•E handlar om en ensam robot som samlar och sorterar och pressar skrot efter att människan lämnat jorden.

Wall•E ägnar dagarna åt att rulla fram och tillbaka mellan de gigantiska sopbergen som på avstånd liknar Manhattans skyline. Hans enda kompis är en kackerlacka. Och ibland riktar han sina ögon – ett par svarta kameralinser – mot stjärnhimlen och drömmer om den stora kärleken.

På nåt sätt påminner Wall•E om Ulf Lundell. Båda två gräver där de står, på en gammal och övergiven plats som tiden och utvecklingen sprungit ifrån.
/.../
Att lyssna på Lundells senaste skivor – inklusive jätteboxen ”Under vulkanen” som innehåller 14 cd-skivor och två dvd:er med mestadels outgivet material – är som att stiga ner i en stor och ogästvänlig gruva utan karta. Det krävs rätt utrustning. Hjälm, ficklampa, rep, en vass hacka, tre skiftlag och tålamod.

Markus Larsson, "Uff•E är lite som svensk rocks Wall•E", Aftonbladet 22 november 2009

"Kapitalismen darrar, Paul Krugman har fått ekonomipriset, runt förhandlingsborden försöker demokratins valda att blidka mammon. Illmarigt blickar Lundell ut över publiken:

– Har ni kollat på tv eller hört på radio senaste dagarna?

– Mmm (publiken).

– Tjugo år av ohämmad nyliberalism landar i totalt fiasko.

Jubel och vrål.
/.../
Ge Ulf Lundell Ivar Lo-stipendiet!"

Daniel Suhonen, "Lundell - på turné mot tjyvsamhället", Aftonbladet 28 oktober 2008

"Så äntligen fanns rockmusik för vuxna människor som gifter sig, skiljer sig, beter sig illa mot varandra och sina barn. Det var fascinerande och inte så lite genant att jag som sysslat med detta professionellt i så många år och trott mig höra mitt liv skildrat i rockmusiken, haft så komplett fel. Jag hade tolkat in saker som inte fanns, jag berördes så starkt av uttrycket i musiken att jag inte hörde vad som sades, hörde det jag önskade höra.
Jag ville så förtvivlat gärna att Dylan, Cohen, Springsteen, Van Morrison och Tom Waits skulle sjunga om djupare saker än de faktiskt gjorde. Inbillade mig att de sjöng om mitt liv på riktigt, om våra tillkortakommanden i relationer och äktenskap, om våra svek och lustar, och om de oskyldiga barnen.
Det hade de aldrig gjort fattade jag när jag satt och grät tyst till Den vassa eggen. Äntligen kände jag mig förstådd, sedd på ett sätt ingen sett mig och mitt liv tidigare. Mycket mer kan man inte begära av konsten."

Håkan Lahger, Den vassa eggen: Ulf Lundells kreativa kaos (2008)