Om Ulf Lundell är man 1.0 så är DLK:s Mart Hellgren minst man 1.5; efter Uffes odlande av myten om den oberoende, starke mannen som inte behöver nån kommer DLK med den i nyliberalismens tider mest geniala svenska låttiteln, den ironiska: "Vem behöver nån som behöver nån?"
"hård helg, jag hade varit i göteborg
nu var jag hemma, och ensamheten strök mig på min kind
jag ringde runt, men vad var det jag ville?
jag borde varit lycklig, men jag kunde inte det då
känslan av att inte behövas gav mig en hård spark
var glad och stark, var glad och stark
för vem behöver nån som behöver nån?
(x3)
/.../
jag har ju musiken och musiken den är jag
ny dag, men när publiken har tröttnat
vem ska ge mig självförtroende då?
känslan av att dansa på slak tråd ger mig ingen nåd
var glad och stark, var glad och stark
för vem behöver nån som behöver nån?
(x3) /.../"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar