Fantastiska Zoe Muth som vi på LiL skrev om i somras besöker Sverige under några veckor. Hon stannade som tur var till i Stockholm i måndags kväll. I puben Big Bens källare på Folkungagatan spelade hon sin melankoliska, lunkande country som påminner om legender som Iris Dement och Loretta Lynn. Stundtals flörtar hennes sound också med en annan LiL-favorit, Lucinda Williams.
Efter en stabil middag på Big Bens ovanvåning styrde vi stegen ner i källaren förbi "biljettkassan" och slog oss ned framför den minimala scenen, så liten att bandet pedal steel-spelare inte fick plats med sitt instrument utan fick hålla till godo med vanlig hederlig elgitarr. Men det gjorde inget - hans lätt Knopfler-doftande gitarrslingor och solon förgyllde verkligen en redan väldigt bra konsert. Zoe Muth är kanske inte den mest temperamentsfulla artist man hört, men det är nog lite av poängen också. Vi i publiken vaggades in i ett behagligt lunk som varade över två timmar, med paus nånstans i mitten. Det blev aldrig tråkigt, och höjdpunkterna var riktigt höga. Förutom nämnde gitarrist stöttades Zoe av resten av The Lost High Rollers - en extremt återhållen elbasist som bara knappt slog an strängarna på sin Rickenbacker, en godmodig trummis lika återhållen han, och en grym mandolinist med gubbkeps och perfekt timing.
För mig var helt klart en av konsertens bästa stunder den fantastiska låten Before The Night Is Gone från senaste plattan. Här nedan filmad av yours truly.
1 kommentar:
fint att få se lite av spelningen. tack!
Skicka en kommentar