Lucinda Williams album "Car Wheels on a Gravel Road" från 1998 var något av hennes mainstream-genombrott och är en hörnpelare i hennes diskografi. Under förra millenniets sista skälvande år lyckades den goda Williams med konststycket att samla ett gäng låtar som både är tidlösa, klassiska och drabbande. Texterna är raka och alla låtar känns så självklara, liksom Lucindas sånginsatser. Det finns inga svaga spår, men en låt har blivit min stora favorit, och återigen handlar det om en uppbrottslåt - Metal Firecracker.
Det coola med den här låten är att den bara antyder en väldigt jobbig separation, men egentligen får vi inte alls veta vad som har hänt. Storheten ligger i hur mycket smärta som förmedlas utan att några detaljer om vad som gått snett nämns överhuvudtaget, ännu ett bevis på att Williams är en fantastisk låtskrivare. Allt den kvarlämnade huvudpersonen begär är att de personliga saker som berättats i förtroende ska förbli hemliga, en otroligt sorglig summering av ett en gång i tiden sprakande förhållande.
Once we rode together
In a metal firecracker
You told me I was your queen
You told me I was your biker
You told me I was your everything
Once I was in your blood
And you were obsessed with me
You wanted to paint my picture
You wanted to undress me
You wanted to see me in your future
All I ask
Don't tell anybody the secrets
Don't tell anybody the secrets
I told you
All I ask
Don't tell anybody the secrets
Don't tell anybody the secrets
I told you
Once you held me so tight
I thought I'd lose my mind
You said I rocked your world
You said it was for all time
You said that I would always be your girl
We'd put on ZZ Top
And turn em up real loud
I used to think you were strong
I used to think you were proud
I used to think nothing could go wrong
All I ask
Don't tell anybody the secrets
Don't tell anybody the secrets
I told you
All I ask
Don't tell anybody the secrets
I told you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar