På de senaste åtta kvällarna har jag varit på fem spelningar: i tisdags jam på Nef i Göteborg med bl a Torbjörn Zetterberg, i onsdags Katrin Kernell band samt gubbrockarna Edvard (mer om dem nedan) på Mitt andra hem, i lördags Johannes Vidén Bluebird Association på samma Mitt andra hem, i måndags Sven David Sandströms "Batseba" på operan i Stockholm, och igår Per Thornberg kvartett på Glenn Miller Café i Stockholm.
Allt utom "Batseba" var bra, men jag vill här slå ett särskilt slag för Edvard som väl i LIL-sammanhang är den minst kända akten. Jag var på Mitt andra hem för att höra Katrin Kernell band, där Max spelar, och det var en ren bonus att Edvard, det andra bandet, skulle vara bra, och det var de! Det var ren och skär, oförfalskad gubbrock, så oblandad som jag inte hört gubbrock på länge. Det lät inte precis som någon föregångare utan bara som en grym blandning av många av klassikerna - Neil Youngs 90-tal, Jackson Brownes 90-tal, Tom Petty etc. En gitarrist i alldeles för stor kortärmad skjorta med stort mönster, som spelat i ett Beatlescoverband (Lenny Pane) som korats till världens bästa, en jazzbasist i hästsvans och liten afrikansk mössa, en sångare i hatt som jobbar på Volvo, en medelålders kvinnlig keyboardist som spelade komp á la Jackson Browne, och en överenergisk trummis, gav oss gubbrock av mycket hög kvalitet.
Det är så roligt när man överrumplas av sprudlande gubbrock på det sättet, lokal och livlig och kvalitativ gubbrock som kanske inte märks av på p3 eller DN kultur, men som lever och har hälsan!
onsdag 28 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Edvard var grymma!
Skicka en kommentar