Phoenix - störigt smakfulla

En diskussion som Max och jag har trevat kring några gånger är: vilket är "00-talets sound"? Dvs., om vilken musik kommer det mer eller mindre snart att sägas att "det där är så typiskt 00-tal", på samma sätt som t ex Cyndi Lauper är typiskt 80-tal eller rap-metal eller Nirvana eller Backstreet Boys typiskt 90-tal.

En kandidat är nog Phoenix. De känns väldigt samtida i kombinationerna av indie, elektronisk musik och nersmältning och sammanblandning av en massa grejer ur pophistorien, inte minst genom samplingar osv.

I samband med att deras senaste skiva Wolfgang Amadeus Phoenix (grym titel!) kom också en samlingsskiva, Kitsuné Tabloid, där de hade valt ut favoritlåtar ur pophistorien, med bl a Dennis Wilson.

tyska vänsterdagstidningen taz tar tillfället i akt till att såga skivorna för att de är för smakfulla. Jag tycker att det är rätt kul:

"förfining i pop leder inte alltid till spännande musik. Med Phoenix leder det snarare till musik för konsumenter ute efter distinktionen [kultursociologen Pierre Bourdieus begrepp]. Förmodligen gör de på detta sätt en allt borgerligare publik mycket glad, och underbygger i samma drag tesen om smygande försvinnande helhets-popvärlden".

Tim Caspar Böhme, "Die Löcher sind gestopft", die tageszeitung 22 juni