Först gången jag kom i kontakt med Johannes och hans musik var för flera år sedan när han spelade med sitt countryband på Pustervik. Redan då var det uppenbart att karlen har en väldigt bra sångröst och talang för låtskrivande, men trots att jag var förvanad blev jag helt knockad när jag fick höra låten "Den sista färden", som finns med på den här EP:n. Vilken låt, vilket sound, vilken text, vilket gitarrspel och vilken otrolig sånginsats! Detta är en låt som, om det finns någon rättvisa i världen, kommer vara med när man sammanfattar de bästa svenska låtarna genom tiderna.
När jag började lyssna på EP:n kom de andra låtarna (som för övrigt är engelskspråkiga) i skuggan av detta mästerverk, men ju mer jag har lyssnat desto mer har jag kunnat hitta mycket njutbara element i "Day of defeat", "It's alright" och "Time that you love me" också. Till att börja med låter bandet och produktionen oförskämt bra. Klinkpianot driver på, gitarrsoundet är fantastiskt från första till sista insats och Erik Fasténs trumspel är smakfullt men ändå så otroligt nervfyllt att jag ibland kommer på mig själv med att bara sitta och lyssna på trummorna.
Detta är en blandning av väldigt mycket bra musik som gjorts genom tiderna; förutom nämnda referenser hör jag ett tydligt eko av 1960-talets popscen, gammal gospel och country. En sak som hela tiden driver musiken framåt är de finurliga övergångarna mellan de olika delarna, exempelvis skiftet till "Be my baby"-trumkompet på refrängen på "Day of defeat" eller hur klinkpianot smyger sig in halvvägs in i mellanspelen på "It's alright".
Ju mer jag lyssnar desto mer förtjust blir jag, och jag måste hålla med Erik när han säger att det är fantastiskt att någon som är en så nära tidsmässigt och geografiskt kan skapa så här stor musik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar