måndag 12 september 2011

Blommor topp 5, #2 - Rallarros



Nu har turen kommit till andraplatsen på min topp fem-lista över svenska blommor, och den går självklart till rallarrosen.

En introduktion till rallarrosen (chamerion angustifolium, också känd under namnen mjölke och mjölkört) behövs väl knappt. Det räcker att kasta ett öga på den här bloggens rubrikbild för att förstå att det här är en blomma som kickar skiten ur det mesta. Rallarrosen blommar längs banvallar och älvar, på ängar och runt gamla bortglömda torp, och plockar i alla fall hos mig fram nästan obehagligt nationalromantiska känslor.

Rallarrosen är sturm und drang.

Om kaprifolen representerar västkustbygderna så är rallarrosen inlandsblomman par excellence. Den skimrar mot en bakgrund av mörka granskogar, hyggen och parkeringsplatser som ett ensamt bluesigt munspel i den svenska sommarkvällen. Den är också en blomma som gör sig bäst i regnväder, eftersom fuktig luft förstärker färgen så att den nästan blir självlysande. Den kan lyfta anden hos mången vägtrött bilförare som dricker bryggkaffe från en snart nedlagd mack och spanar ut över skogar och sjöar i nån bortglömd avlägsen glesbygd.

Rallarrosen är en roadtripblomma.

Och den blommar sent - trots att det redan är september finns fortfarande chansen att se dess lila uppenbarelse längs en gammal järnvägsräls nära dig.

Rallarrosblues

2 kommentarer:

Erik Bengtsson sa...

"Den skimrar mot en bakgrund av mörka granskogar, hyggen och parkeringsplatser som ett ensamt bluesigt munspel i den svenska sommarkvällen."

:)

Arvid A Larsson sa...

En mycket noga övervägd metafor.