Ofrivilligt gillande del 2: Kärnfamiljs-muskelcountry

Ramlade över den här mitt-i-vägen-countrylåten med det skönsjungande muskelberget Trace Adkins och kan inte låta bli att svepas med av den. För det första är jag väldigt svag för soundet - extremt radiovänligt och gör inte en fluga förnär. Ingen, verkligen ingen, behöver skrämmas bort av hur det här låter - det är en väldigt välkomnande och inkluderande ljudbild.

Och texten - "I guarantee this memory is the big'un, and she thinks we're just fishin", som Adkins sjunger ståendes på verandan till sitt gigantiska timmerhus i skogen med båda händerna i ett fast manligt grepp om räcket, med smala väderbitna ögon spanandes mot horisonten. Och hans look: Hatten! Hårpiskan! Handlebarmustaschen! Det är nästan för mycket att ta in.

Skulle sån här musik överhuvudtaget vara möjlig att göra i Sverige? Jag har svårt att tro det, den andas för mycket oironisk konservatism och family values, men en del av mig älskar verkligen det här.