torsdag 8 september 2011

Min favoritlåt när jag var fem år gammal

Matz Bladhs år 1991

"Flickan, jägarn och priset"-skivan till salu på internet

Det finns tre saker som min mormor frågar mig i princip varje gång vi träffas.

Ett, (pekar på mitt huvud), är det där verkligen din riktiga hårfärg? Och jo, det är någon slags anonym mellanbrunt, och jag har inte färgat håret sedan identitetskrisande i början av gymnasiet för ungefär tio år sedan..

Två, är du klar med studierna snart? (Jag är doktorand så får betalt för att jobba på universitetet, men att vissa får betalt för att läsa böcker är inte helt lättbegripligt för folk som aldrig satt sin fot på ett universitet.)

Tre, (skrattar ironiskt) lyssnar du fortfarande på "Kyssingen"?

Detta är den låt som var min favorit när jag var fyra-fem år gammal, "Flickan, jägarn och priset" med Falkenbergs största dansband Matz Bladhs. Jag föddes i Hyltebruk (mindre än en timme från Falkenberg) och min mormor bor där, så Matz Bladhs var och är ett av de stora lokala dansbanden i mina hemtrakter. De är ett klassiskt dansband - z i namnet, mycket saxofon, covers på låtar som "Ljus och värme" och "Tusen bitar" och mellan 1981 och 1997 gav de varje år ut en LP som hette Leende dansmusik, med året som tillägg. Som barn var jag ett stort fan och en mycket uppskattad julklapp från morfar var ett år en signerad poster! Senare visade det sig att morfar hade fejkat autograferna - han hade skrivit dit dem själv. Ridå!

I alla fall, den låt som jag som fyra-fem-åring refererade till som "Kyssingen" (ordet kyss nämns i texten) var "Flickan, jägarn och priset". Enjoy:




Nu när man rör sig mest i miljöer där Matz Bladhs inte på något sätt är en allmänt vedertagen referens, så tycker jag att det är en lustig tanke att detta en gång i tiden var min favoritmusik. Nog för att jag gillar country och att det finns ett släktskap till även den tamaste dansbandsmusik, men riktigt så hardcore är jag inte idag att jag går omkring med Matz Bladhs eller Per-Erics i hörlurarna på Göteborgs gator. Och jag kan fundera på: vad är det som gör att man gillar viss musik när man är barn? Kan man gilla vad som helst som råkar vara i ens omgivning - för någon Bourdieusk baktanke om att gilla vad som är "hippt" har man knappast -, eller är man styrd mot viss musik? Och: vad har musiken man gillar som barn för koppling till musiken som man gillar senare? Jag tänker mig ändå att det finns en anledning till att jag nu som vuxen gillar dansband och svängig country så mycket, att det här dansbandssvänget är inympat i mig och fungerar som en guldstandard för "sväng", så att "Sleepin' on the Foldout" med Brad Paisley, som jag hörde för första gången när jag var 26 år gammal, eller "Jambalaya" med Queen Ida slår an en sträng djupt inom mig och jag känner igen: detta är vad jag gillar!Länk

4 kommentarer:

Anton sa...

svar på dina frågor:

- nog kan man gilla vad som helst när man är barn, man plockar förmodligen upp det som finns i ens närhet.

- i bourdieus ursprungstanke fanns nog inte idén om att man väljer något som är hippt? hans poäng var väl mer att bevisa att olika samhällsgrupper/-klasser tenderar att ha olika smak. därmed är det troligare att du lyssnade på matz bladhs och att typ david lagercrantz gillade typ mozart (om han nu gjorde det, vet väl inte jag). för att det finns i närheten.

- intressant fråga om det följer med. jag tror nog det kan vara så. jag är t ex väldigt svag för s k läsarsånger, vilket ganska uppenbart hänger ihop med att jag är uppväxt i en kristen miljö. men exakt hur det sambandet ser ut är kanske svårt att belägga.

Erik Bengtsson sa...

Fint att du svarar på frågorna, Anton! :)

"- intressant fråga om det följer med. jag tror nog det kan vara så. jag är t ex väldigt svag för s k läsarsånger, vilket ganska uppenbart hänger ihop med att jag är uppväxt i en kristen miljö. men exakt hur det sambandet ser ut är kanske svårt att belägga."

Mm men just med dansbandsmusiken så är ju grejen för mig att det finns annan musik som inte är dansband som jag börjat gilla i vuxen ålder och där det finns underströmmar som liknar dansband (buggtakten, dragspel etc) även om det inte är dansband.

Elin sa...

Tror på en koppling med att man gillar det man gillar gillar. Dvs du gillar morfar, morfar gillar (gillade) dansband o då gör du det också. Plus att dansband har tydliga takter och refräng vilket gör d lätt att dansa till och ryckas med i även som barn. Du höll gärna takten med huvudet vill jag minnas.

Arvid A Larsson sa...

"Du höll gärna takten med huvudet vill jag minnas." - Så vackert!!