Stoppa pressarna!! Lundells nya skägg!

Gissa om jag satte kaffet i vrångstrupen när jag öppnade DN i morse.

På ett mittuppslag i kulturdelen portätteras nämligen allas vår Uffe inför släppet av sin nya bok "Allt är i rörelse", och herregud gubbar och kärringar, vilket skägg!! Vilken look! Så jävla mäktigt!

Det är en fantastisk bild. Uffe poserar mot en bakgrund av göteborgska lyftkranar med en sned sen septembersol som lyser upp torrdockan på Eriksberg. Ulf Lundell och västkusten, ett marriage made in heaven. Han har skuggade, hornbågade glasögon på sig, en smula bakåtkammad, vildsint frisyr och ett stort skägg av Guds nåde - jag har nog aldrig avundats någon ett skägg så mycket som jag nu avundas Uffes. Lägg till det svart väldigt uppknäppt skjorta, indianpärlhalsband och brun mockajacka. Extas.

Utsikt över Delft
Artikeln är också väldigt bra, det är Jens Liljestrand, författaren/journalisten som gjorde upp med sexscenerna i Uffes bok "Saknaden" i samma tidning i våras, som hållit i pennan. Det visar sig att Liljestrand har ett förflutet som stenhård Uffe-diggare, och det är ett kärleksfullt porträtt han skriver som jag tycker verkligen fångar motsägelserna hos Uffe. Som en av LiL-bröderna senast i Stockholm, som först på tunnelbanan deklamerar att han tänker säga upp bekantskapen med Lundell, det är bara för mycket av allt det ostiga och gubbiga, men som senare på kvällen faller handlöst på nytt till låten Ett stenbord i Toscana och tar tillbaka allt. Det är sådär med Uffe, det är som Mark Kozelek har sammanfattat det: "All the love in an instant makes my life stop, but then my hate for you makes my feelings altogether drop". Det är en pendelrörelse, det är tes-antites-syntes, det är kärlek.

Nu ska jag sluta blogga och lyssna på Connemara på repeat hela dagen.