Hur jag lärde mig sluta ängslas och älska ZZ Top

Nånsin undrat var band som Queens of the Stone Age och Eagles of Death Metal hämtar sin inspiration? Jag hade inte fattat det innan, men den självklara inspirationskällan är såklart de hårdsvängande Texasskäggen i ZZ Top. Det har hänt förr och det lär hända igen - först lyssnade jag på skoj med ironisk distans, sedan blev det precis som i EODM-videon som är länkad här ovanför. ZZ Top spelade av mig kläderna, och nu står jag här naken och avslöjad.

Bandet bildades i Texas 1969, och har med sin grusiga fuzzbluesarenarock spelat till sig en mångmiljonpublik världen över. Bandets leadgitarrist Billy Gibbons, "musician, actor and car customizer", anses allmänt som en av rockvärldens främsta bluesgitarrister. Han är också en erkänt skicklig kock med autentisk Texas-barbecue och mexikansk mat som specialitet. ZZ Top är dock kanske mest känt för två av medlemmarnas midjelånga skägg, som de odlade under en paus från bandet 1977-1979. Synd, för bandet är väldigt mycket mer än så.

För vad som vid en första anblick kan verka vara bredbent, entonig sydstatsrock visar sig från en annan sida när man dyker ner under ytan. Från det polerade hårdbluesgroovet på plattan "Eliminator" till Hall & Oates-soundet i låtar som "Waitin' For the Bus", från träskbluesen i "Jesus Just Left Chicago" till det fulsnygga countryfunkrocksamarbetet med Dwight Yoakam i låten "I'm Bad, I'm Nationwide" - ZZ Top har spelat in ungefär alla former av elektrifierat bluesgung man kan tänka sig. Under alltihop ligger ett boogiegung svängigt nog att få de döda att dansa hambo.

"Jag har försonats med mig själv, ni får ta det eller dra" - Matti Ollikainens textrader i låten Jag har försonats passar väldigt bra in på ett band som ZZ Top. De ber inte om ursäkt. Det är som om längden på deras skägg är en direkt återspegling av storleken på deras självförtroende. Men det är väl bara ett naturligt resultat om man slängt käft på texanska dive bars sedan långt under laglig ålder - man har liksom inget, inget alls kvar att vare sig bevisa eller förlora. Något som framgår med all önskvärd tydlighet till exempel i videon till "Gimme All Your Lovin'" från 1983 - en på så väldigt många sätt helt avskyvärd estetik som någonstans ändå är djupt tilltalande, spjuveraktigt charmig och kongenial med ZZ Tops sound.

Dessutom hade man ju absolut kunnat se trions look i videon ovan på valfri närförortshipster i Stockholm 2011. Grabbarna står med ena benet i fulkulturen och det andra på parnassen - en mäktig position. Fast det räcker egentligen att lyssna på gitarrsolot i "A Fool For Your Stockings". Säga vad man vill, men ZZ Top är fanimej baby-making music.