Ett annat hypat band värt att uppmärksamma är Seattle-bandet Fleet Foxes, som fångade min uppmärksamhet genom att i diverse artiklar jämföras med Crosby, Stills, Nash & Young.
Soundet är lovvärt, med mycket stämsång, akustiska gitarrer och orgel. Det är någon slags melodiös folkrock som inte har influerats av någon musik skapad efter 1979, vilket i sig kanske är ett bevis på att gubbrocken är modern igen.
Jag köpte plattan i somras och har lyssnat på den till och från, men nu i dagarna har den gått varm. Det är väldigt fina låtar, om än lite omständiga ibland, och jag tror det är det som har hindrat den sista poletten att falla ner för mig. Jag är nog mer en "vers-refräng-vers-refräng-stick-refräng-kille" vilket gör att det har tagit lite tid för mig att förstå att det finns riktigt fina melodier gömda bakom de ibland lite väl flummiga utsvävningarna.
I "Ragged Wood" får de till en riktig femetta med smäktande körstämmor och "tåg-trummor". Den låten blev direkt min favorit och är fortfarande i mitt tycke den enda som riktigt lyfter till högre höjder. För även om jag gillar Fleet Foxes blir det aldrig sådär magiskt som när musiklyssnandet blir en närmast metafysisk upplevelse, vilket såklart inte är ett rimligt krav att ställa på all musik. Istället har vi här en mysig skiva med härligt sound och positiva intentioner, vilket med råge uppfyller mina krav på albumdebuterande artister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar