Igår kväll tog jag liksom kvällen före det vagnen till Högsbo, men denna kväll av en helt annan anledning, nämligen för en proggkväll med Martin. Som man kan förvänta sig, blev detta en hitkavalkad av svårslagna proportioner.
Vi gick in med en vid definition av prog/progg; inte bara svensk politisk musik/musikrörelsen från 70-talet utan även musikaliskt progressiv musik á la engelsk prog rock och krautrock. Så blev det också en grym räcka med artister & låtar under kvällen: Tillsammans (Sergio Cuevas et al), Ola Magnell, Roffe Wikström, 120 Days, Nektar, Focus, Soft Machine, Dungen, Fred Åkerström, "Rocksamba" med Hoola Bandoola, "Vi äro tusenden" från Tältprojektet, Ragnarök, Pink Floyd ("Wish you were here", en av världens bästa ballader!), Yes, osv.
Det är slående hur mycket fantastisk musik som gjordes i lilla Sverige under de där åren. Jag hade aldrig lyssnat på Rolf Wikström innan men herrejävlar vad bra skivan Sjung svenska folk (från 1976) är! Vilket ös, vilket gitarrspel, vilka låtar, vilken dynamik på skivan (ballader - boogie - honkytonkpiano - bluesös - etc). Och just det där med dynamiken och bredden är nånting som jag verkligen kan uppskatta med proggen. Ta en skiva som det kollektiva projektet Tillsammans där typ 50 musiker medverkar med en hel radda olika instrument, den skivan har verkligen en ruskigt cool bredd, från episk harp-elgitarr-instrumentalrock i fantastiska "Till Cathrine" med Sergio Cuevas och Kenny Håkansson som solister, till rockopera-mässighet i "Östern är röd", till rock'n'roll, och så vidare.
Vad vi inte uppmärksammade tillräckligt igår var nog den politiska proggen (och kanske framför allt den från Göteborg ;)). Det blev ingenting spelat med vare sig Nationalteatern, Motvind, Nynningen, Knutna Nävar eller Norrbottens Järn. Kebnekajse borde man också plocka fram till nästa gång (för det blir såklart proggkväll igen!). Det jag blev allra mest impad av igår var Roffe Wikströms helt olika men båda fantastiska skivor Sjung svenska folk samt skivan med Nils Ferlintolkningar från 1989, Mitt hjärta är ditt. Med den senare har vi lämnat proggen och kommit in en rejält åttiotalistisk ljudbild och återigen kunde vi konstatera att jag har väldigt mycket större fördragsamhet med och försmak för smörighet än vad Martin har, och jag tyckte att det var hur gott som helst med de Marie Fredrikssonliknande tjejkörerna på bl a titellåten. Och förstås med Peter LeMarcs körer på skivan.. Och det där med att tonsätta lyrik tycker jag förresten är väldigt sympatiskt och intressant (för den delen citerade jag ju en Nynningen-låt/Majakovskijdikt i förra inlägget) liksom med andra korsningar av konstarter, som musik inspirerad av bildkonst med mera.
När jag satt och läste Stefan Wermelins med fleras bok om proggskivor slog det mig också hur mycket progg det är som jag aldrig har lyssnat på, för jag har aldrig lyssnat aktivt på progg, och som verkar grymt - Mecki Mark Men, Stenblomma, Trettioåriga kriget, Folk & rackare, November, Raj Montana Band, och så vidare! Jag kommer säkert inte att gilla allt men en hel del. En annan låt som vi funderade på att leta upp till nästa gång, mer som kuriosa, är Knutna Nävars cover av Creedence slitna "Proud Mary", som Knutna Nävar (kpml(r):s band) skrev en svensk text till, en text som tydligen handlar om när kfml(r) bröt sig ut ur kpml, och som sjungs av Sven Wollter! Sjukt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar