Håkan Hellström är enligt mig Sveriges bästa artist. Jag kan inte se något hot mot denna fantastisk karl. Eftersom jag redan sett honom live två gånger i år (Halmstad och Liseberg) var det med högt uppskruvade förväntningar jag bänkade mig i ett fullsatt cirkus. Redan efter första låten har jag fått valuta för biljettpengarna. "Tro och Tvivel", inledande låten på "För sent för Edelweiss", är precis så förkrossande bra man vill ha Håkan, och låter ännu bättre än på skiva.
Bandet är taggat och tight efter en lång turné. och soundet kvalar in bland rockhistoriens bästa; klinkpiano, brölsax, vad mer kan man begära? Mellansnacken (som liksom låtlistan inte skiljer sig nämnvärt från de andra spelningarna jag varit på) handlar mycket om att hitta en kärlek som håller resten av livet, att bli äldre, att få barn, och det är en mer komplett artist än någonsin som vräker energi och kärlek över stockholmspubliken.
Håkan har en diger katalog att ösa ur, och öser är precis vad han gör i låtar som "En vän med en bil", "En midsomarnattsdröm", "För en lång lång tid" och "Klubbland". Bland de mer finstämda numren gillade jag särskilt "Minnen av Aprilhimlen". Överlag är det en väldigt dynamisk konsert där Håkan & co verkligen krämar musten ur varje låt.
Det enda som stör, förutom att han kör nästan exakt samma mellansnack som senast, är en något utdragen version av "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger", en av senaste plattans svagaste och bittraste låtar. När han som extranummer dundrar på med "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och "Kom igen Lena" känns dock allt vad kritik heter väldigt långt borta, och det är bara att buga och bocka! Fem laxar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar