"Detta är verkligheten"

I lördags var Lo och jag, som inte hade träffats på väldigt länge, ute och drack öl på ett sunkhak i Halmstad, ett sånt där hak som när vi gick på gymnasiet inte var så noga med åldern och som hade - och fortfarande har - billig öl, vilket gjorde det till en naturlig träffpunkt för yngre stor stark-drickare. Den billiga ölen och Jack Vegas-automaterna lockade en målgrupp till, mer uppenbart slitna medelålders öl- och vin-entusiaster.

I lördags var det otippat lugnt när vi kom in där vid niotiden: inte eurotechno på maxvolym som man varit van vid, inte så mycket folk, inga ungdomar. Mer typen trenchcoat och plastsandaler (i oktober..) i 50-60-årsåldern. Det visade sig efter att tag att de nu för tiden stänger vid elva, eller ja, vi kunde sitta kvar till kvart i tolv, men sen var det nog. Förändringarna var nog till det bättre; de spelade svinbra musik på behaglig volym: Absolute Rock Ballads, Lasse Stefanz, 90-talscountry av Alan Jackson-typen, osv.

Väldigt passande för två gamla vänner som dricker Tuborg och Bud en stormig lördagkväll, med andra ord.

Efter elva nån gång kom en ensam kille av det större slaget fram till oss och frågade om han fick sitta vid vårt bord. Visst fick han det. Han var full på segla in i dimman-sättet, långsam sådär, helt lugn. Samtalet gick därför än långsammare än vad det brukar göra när man pratar med fulla människor som kommer till ens bord på krogen. Han kände typ alla som var där. "Kinesen där, han håller på med K2. Jag är smidig för att [pekar på magen] vara så fet." "Kolla! Där är José." När en taxi kom till stället som då höll på att stänga påpekade jag, vi satt vid fönstret vid ingången, "och killen där som tagit på sig sina finaste läderbrallor!" (han hade kavaj, t-shirt och läderbyxor), sa Markus, "det är Jarmo".

Det är dock en sak som fastnade av det han sa. Plötsligt sa han: "detta är verkligheten". Vad menade han med det? Jag blev så paff att jag inte frågade. "verkligheten" som i "verklighetens folk"? Som ontologisk betraktelse? Fyllan?