Klubb Impra 9 oktober

Jag gillar att tänka att vi på Längre inåt landet är en gemenskap. Vi och våra nära och kära som Lars "mama swing" Ekman och många fler. En gemenskap både i praktiken - vi umgås - och en slags värdegemenskap. De två första inläggen på bloggen konstaterade "i denna anda vill jag verka" och "män i skog" och visade bilder på Ulf Lundell och Plura i skog. Där, och med namnet på bloggen, syftade vi på och till en vilja att utvecklas genom att försöka syssla mer med saker som vi inte tidigare haft nån självklar ingång till, som gubbrock och skogsromantik. Gubbrock - definierad på ett visst sätt, mer om det snart - och skogsromantik hör helt klart till de värden som vår värdegemenskap bygger på.

Efter att Max, Arvid, Kajsa och jag på kvällen 9 oktober, samma dag som det stora taberaset i Bagarmossen, gått på Klubb Impra på Mosebacke, tog tre av oss en stor mjölk på en bar på Götgatan och filosoferade kring två ytterliga värden som vi håller högt och vill hålla högt: improvisationsmusik och jämställdhet mellan könen. Det är dessa två företeelser som föreningen Impra bygger på, det är en förening för mer jämställdhet inom improvisationsmusiken.

kulturtants-improvisationselektronika

Denna kväll, den 9 oktober var det två band som uppträdde och därefter var det jam session. Först ut var Marie Selander - Lise-Lotte Norelius duo, en blytung duo av kulturtants-improvisations-electronica med kombon elektronik och röst och en låt på femton-tjugo minuter som så att säga gick utanför ramarna på det vanliga. Därefter spelade trombontrion Karin Hammar - Peter Danemo - Max Thornberg mer konventionell och svängig jazz. Därefter var det jam session med deltagande av bland andra Lina Nyberg, Erika Alexandersson och Ester Årman. Det var mäkta gött det hela, litet och intimt och mycket fin stämning.

sex personer på scen, sex personer i publiken = DIY

jam session