LIL hyllar, #5 - Kulturtanten

Golvad av förkylning på ett hotellrum i Köpenhamn vill jag passa på att låta turen i LiL:s serie av hyllningar till kvinnan komma till en våra hörnpelare i samhället, för att inte säga i mänskligheten: kulturtanten.

Ända sedan bibliotekarien i gråsprängd piafpage, träbrosch och linnetunika med uppmuntrande ord guidade mig som fjortonårig förvirrad hårdrockare till vilka böcker jag borde läsa har jag varit svag för kulturtanter. I min tonårstillvaro var det hon och hennes systrar, de man stöter på på muséerna, teatern och på promenaden längs en stenig strand, som med ett förstående leende skärskådade mig över sina små runda glasögon och sa "det kommer att bli bra". Så känns det i alla fall.

Kulturtant av okänd konstnär

Kulturtanten är en tolerant tant - tack vare all kultur hon får sig till livs är hon en fyrbåk mot inskränkthet och empatibrist. Hon förstår vikten av att alla människor ges möjlighet att ta del av kultur för att kunna bygga upp omdömesförmåga, förståelse för andra och kritiskt tänkande, och kämpar för kulturens berättigande på andra grunder än de marknadsmässiga och kortsynta.

Dessutom har hon en väldigt snygg stil. Den kan vara ganska diskret, för det behövs rätt små signaler för att visa sin kulturtantssjäl. Men vi på LiL har lärt oss se även de mest subtila - en färgglad randig strumpa, ett samiskt örhänge av renhorn, en gråsvartrandig lite tokig mössa.

Stilexempel. Ja, det är från Gudrun Sjödén.

En av de intensivaste kulturtantsupplevelser jag haft på senare tid var en grym spelning på Klubb Impra på Mosebacke nyligen. Två tanter i tunikor på en pytteliten scen i ett pyttelitet rum, där den ena satt med ett sakligt och neutralt ansiktsuttryck framför sin laptop och klickade fram elektroniska ljudkollage och den andra stod framför en mikrofon och producerade alla möjliga och omöjliga ljud med sin röst. Allt med en imponerande självklarhet och auktoritet. Bilder kommer snart i ett separat inlägg.

Kulturtanten är för mig en klippa att ta skydd bakom i en hård och stormig värld. Ur mitt feberheta danska delirium ropar jag - kulturtanter i alla åldrar, jag älskar er!