LIL hyllar, #4 - Kristin Scott Thomas

Det finns få kvinnor på vita duken som har en sån längtan i blicken som Kristin Scott Thomas.

Hon har varit med i många bra filmer, men två av dem tillhör mina absoluta favoriter: Den engelske patienten och Mannen som kunde tala med hästar.

I Den engelske patienten från 1996 spelar Kristin Scott Thomas en amerikansk överklasskvinna som på resa i Afrika träffar den ungerske greve Almasy, spelad av Ralph Fiennes. Greve Almasy är på väg ut i Sahara för att kartlägga de mest okända delarna av öknen. De två bli kära i varandra, och vi får deras passionerade men olyckliga kärlekshistoria berättad genom greve Almasys återblickar och minnesbilder när han ligger svårt bränd på ett fältsjukhus i Frankrike.

Det är en djävulskt vacker och smärtsam historia, och det är inte vem som helst som kan matcha Ralph Fiennes i svårmodiga ansiktsuttryck, men Kristin Scott Thomas verkar typecastad för just detta. Hennes blickar mot öknens sandiga horisont säger mer om livets korthet och kärlekens förgänglighet än tusen singer/songwriters. Mellan Scott Thomas och Fiennes uppstår ett glimrande magiskt spel som jag tycker bättre än i de flesta filmer jag sett förmedlar den desperation och sorg som är oupplösligt sammanflätad med all passionerad kärlek.

Den andra film där Kristin Scott Thomas briljerar är Mannen som kunde tala med hästar från 1998. Jag har redan nämnt det underbara soundtracket till filmen här på bloggen, och det är ett fantastiskt soundtrack till en likaledes fantastisk film.

Plotten i korthet är att dottern till Scott Thomas karaktär Annie McLean blir påkörd av en lastbil när hon är ute på ridtur med sin kompis. Kompisen och hennes häst tvärdör, medan dottern Grace (spelad av Scarlett Johansson) klarar sig men blir svårt chockad och vad värre är, hennes häst får svåra skador av olyckan.

Dåligt läge - men in på scenen träder Robert Redford, spelandes cowboyen Tom Booker. Han bor ensligt på en ranch i Montana, och är en så kallad hästviskare: en man som kan betvinga vilda hästar genom att viska i deras öron. Vi får följa Annie och Grace McLean samt häst när de långsamt men stadigt och på olika sätt vinns över av Tom Bookers visa uppenbarelse och Montanas karga och vackra natur.

Precis som i Den engelske patienten är det Kristin Scott Thomas blick som är det bästa med filmen. När hon i sin gryende men hopplösa förälskelse för en vis cowboy står i skymningen och blickar ut över Montanas berg i jeansskjorta och boots, då smälter i alla fall jag.

Kristin Scott Thomas - bitterljuvaste blicken i Hollywood.