Skräpmat jag minns # 1

För att balansera upp all vällagad - med eftertanke och passion för råvara - och ombesjungen mat, så tänkte jag här beskriva (och möjligtvis starta en tråd?) en riktigt usel måltid. Kanske kommer någon av mina högt ärade bloggbrödrar att hoppa på tåget. Det återstår att se.
Nå.
Jag minns med stor värme 1980. Eller var det 1981. Hur som helst: min far, brevbärare sedan sent 60-tal hade fått nya arbetsuppgifter. Han var nu fackombudsman för SEKO 3023 (dvs postarna i Halmstad). Han hade ett eget arbetsrum på Snöstorpsvägen, på väggen hängde en osannolik klocka, jag minns det när skriver detta. Bakom visarna gick ett arbetartåg under barollen "Glöm inte Ådalen 1931".
Här satt farsgubben och kämpade emot den stora ondskan, dvs. i tur och ordning Kapitalet, USA och Etablisemanget. Och försvarade vad han såg som den lilla människans rätt. ( I det här sammanhanget brevbärarens av naturens givna rätt att få full betalning för halv dags arbete).

Kvarteret bort låg ev stans första hamburgergrillar - då hette den Östergrillen, vill jag minnas. Då: exotiskt. Idag: sunkigt.
Tiden går.
Jag minns att jag ibland fick spendera några timmar på farsans arbetsrum, i brist på dagisplats. Tiden masade sig fram, men jag mindes i alla fall Ådalen 1931.
När vi blev hungriga gick vi till grillen.

Än idag kan jag minnas hur sagolikt den där hamburgaren smakade! Brödet, nästan skumpigt av all luft, som ett Jenka nästan. Löken! Inte så där hårt stekt som idag, utan den hade fortfarande kvar sin vattnighet!
Fläktarna var klumpiga och ineffektiva: långt senare satt doften kvar i kläderna som en påminnelse om måltiden. Den där lyckliga nötfärsen, knappt genomstekt och med en redan då industriell kryddning.
Och slutligen - arkadspelet som stod i ett hörn. Jag vågar inte ens chansa på vad det kostade (10 öre, 50 öre, 1 krona?) men jag minns att pappa höll emot in i det sista innan jag kunde tjata mig till att få en slant till.
Oj oj oj. Skräpmat för gudar.

Jag måste varit en plåga för farsan. Sex eller kanske sju år, med en osviklig känsla för vad som kunde provocera berättade jag sen för hans 3023-kompisar hur jag älskade Gösta Bohman, Coca-Cola och USA. Allt för att vara motvals. Var det något som var impopulärt bland postfolket så var det väl det. Samt möjligtvis ABBA.

Nu sitter jag här och undrar om månne min son kommer att bli likadan. Frågan är väl vad han ska protestera mot?
Det var lättare förr!

Nå. Skräpmatsminne #1. Hamburgare på Östergrillen.