"En mp3:a som fildelats flitigt mellan dj:er och skäggiga producenter senaste månaderna har varit en mindre omarbetning av norska Åge Aleksandersens gamlaStefan Thungren i Svd 14 juni, "Pontare helt rätt - på dansgolvet"
Fire pils og en pizza, hämtad från albumet Levva livet från 1984. Att denna karga socialdisco om krossade arbetardrömmar i portuppgång nummer tre skulle vara hippast på Stockholms dansgolv 25 år senare är ungefär lika troligt som att Mikael Rickfors skulle hamna på baleariska bootleg-samlingar. Vilket han naturligtvis har gjort. Såväl hans Dancing on the edge of danger som Turn to me är sedan länge megaklassiker på vägvisande tastemaker-klubbar. Alltså sådana som i förlängningen påverkar hur kommande Madonna-singel ska låta och hur solblekta nästa säsongs H&M-jeans kommer vara. Bland mycket annat.
Tanken att plocka upp vad man, enligt en tidigare trendskala, skulle kunna kalla rätt låt från fel artist har blivit något av en sport i vissa dj-kretsar. Lili & Susie? Jodå, deras fjärde singel, Candy love från 1986, har uppenbara poänger. Roger Pontare då? Jajamensan, hans Stars & bars från 1981 är en boogieklassiker som Londons hetaste dansgolvstämjare genast börjar bläddra efter när de är på Stockholmsvisit. Det hela har gått så långt att ingen discokännare skulle höja något nämnvärt på ögonbrynen om någon vilsen person i Studio-t-shirt eftersökte den instrumentala versionen av Fyra bugg och en coca cola. Och jag skämtar inte nu, även om just det senaste
exemplet ännu inte har hamnat på en Fabric-mix.
Det hela är ganska demokratiskt faktiskt, det är lite alla ska med-känsla mitt i allt klubbsnobberi. Alla artister, alla b-sidor, alla instrumentala versioner ska genomsökas. Och som en sista utväg kan man testa att spela en låt på fel varvhastighet, det må också låta som ett skämt, men såväl Toto Coelo som A Flock of Seagulls har faktiskt fått oavsiktliga klubbhits på detta sätt. Dags så att kolla upp Dan Tillbergs eller kanske Elisabeth Andreassons diskografier?"
tisdag 16 juni 2009
hippt och ohippt
Svenskans fina musikskribent Stefan Thungren har en intressant kronika om hippt och ohippt:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar