I had to say this

Jag var nog inte den enda som felaktigt trodde att dokusåpa-trenden var på väg nedåt efter den tredje säsongen av Expedition Robinson 1999. Hur fel jag än hade är det fortfarande svårt att smälta den skamlösa brist på intelligens och substans som genomsyrar större delen av all TV-produktion idag. En person som i mångt och mycket symboliserar den här generationen är naturligtvis Paris Hilton, som jag såg på Jimmy Kimmel Show igår; hon var bland annat aktuell med en ny kollektion solglasögon. Självklart höll programledaren en lagom lättsamt ifrågasättande ton när han gottade sig i alla ytligheter och floskler som Paris livnär sig på, vad som förvånade mig var dock hur fullkomligt självklar den unga fröken Hilton var i sin koketta bimboroll. Varje gång hon sagt någonting vände hon sig mot publiken, bröstade upp sig, lade huvudet på sned och log oskyldigt. Varje gång det var dags för reklampaus (vilket var ofta) var det samma visa, ett skratt, dinglande med benen, ett gnistrande leende. Denna kategori kändisar är inget annat än posörer, som skaffat sig uppmärksamhet genom TV-program som till 95% består av spekulation.

När jag var liten hade jag få men materialistiska drömmar; jag ville hellre än något annat ha ett Nintendo. Därefter på listan kom tillgång till TV-kanalerna Cartoon Network och MTV. När jag ser på MTV idag vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Efter framgångarna med dokusåpan om den bisexuella (med betoning på sexuella) Tila Tequilas jakt på kärleken är det nu dags för nästa geniala koncept; två bisexuella tvillingar som skall dejta ett gäng kärlekskranka unga damer och herrar. Jag ryser!

När man till äventyrs sätter på MTV täcks bilden och den pågående musikvideon till en tredjedel av en ruta med två namn och en mätare som räknar ut hur många procents chans dessa tu har vad beträffar kärlek, vänskap eller ett lyckat sexliv. Återigen är det ren spekulation - och dyr sådan dessutom (15:- per sms) för dessa stackars vilsna unga individer som på allvar tror att sanningen finns i denna tjänst.

Det är lite som med Aftonbladet - trots att jag hyser löjligt låga tankar om deras journalistik upphör den aldrig att förvåna mig med sina ständiga bottennapp. Det senaste MTV:s tittare kan skicka in fråge-sms om är deras vikt. Det är nu jag blir riktigt upprörd framför dumburken. Idén är att man skickar ett textmeddelande, sedan får man en rad frågor som man skall besvara (återigen för 15:-/styck) varpå man får ett svar som berättar hur mycket man behöver gå ner i vikt inför beach 2009. En gång trodde jag att MTV var en kvalitativ TV-kanal som satte musiken först. Livet är fullt av besvikelser.