onsdag 15 oktober 2008

Håkan Hellströms magiska frasering

Det finns många artister som sjunger om hjärta och smärta, och många kan beröra en väldigt starkt när man är i sådana situationer själv. Vissa mer än andra förstås, och en av dem som berör mig allra mest är Håkan Hellström. Hans texter om olycklig kärlek och längtan bort berör mig djupt även om jag inte alls är i en situation som påminner om det han sjunger om för tillfället. Jag tror det finns flera anledningar till detta, en tungt vägande orsak är att hans genombrott kom när jag var i 15-årsåldern och precis hade börjat känna och tänka sådana saker han sjunger om. En annan är att han följer och inspireras av artister och personer som jag själv gillar mycket, som t.ex. sådana vitt skilda personligheter som Evert Taube och Morrissey. Den tredje och största anledning tror jag är hans texter och framför allt sättet han framför dem på.

Håkan Hellström är en fantastisk sångare. Jag vet att han fick mycket skit i början av karriären för att han skulle sjunga falskt osv, men jag tror att det har släppt nu. Han kan som få andra förmedla budskapet i sina texter med en röst som perfekt matchar innehållet i hans texter. Många av hans texter är väldigt naiva och skulle förmodligen inte fungera om de inte framfördes med en sådan avväpnande övertygelse, och just däri ligger hans storhet. Ta t.ex. refrängen i "För sent för Edelweiss":

"Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm.
Och har du vin & sprit
så att det räcker att få hela fjärden full av sorger"

Textrader som kan verka väl patetiska (de rimmar ju inte ens!) om man reciterar dem så här blir tillsammans med lite smakfullt pianoklink och akustiska gitarrer till ren magi. "Kom igen Lena" är som bekant en av frölundaitens största hits, och även där finns det smakprov på textrader som får mig att rysa i hela kroppen:

"Och jag vet att allt är falskt och bedrägeri,
men det struntar jag i
för vi dansar och du har så mjuka läppar"

Man kan varken argumentera eller värja sig mot sådana sanslöst entusiasmerande känsloutbrott! Och, som Erik påpekade när vi pratade om Håkan härförleden, refrängen i första låten på senaste skivan ("Tro och tvivel"), där Håkan på sitt alldeles särpräglade sätt drar på orden:

"Har gått på knä så många år
i den här staden
Men jag svär att jag hörde frälsningsarmén sjunga om att lämna allt bakom sig
Första gången jag såg dig och jag svär att jag hörde lastbilar från E4an
Dundra förbi där utanför
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här ajö"

Ett sista exempel skall jag be att få ta med innan jag nöjer mig för den här gången, nämligen Brännö Serenad. Det är en låt som nästan är fysiskt smärtsam att lyssna på, men som är så bra att man inte kan låta bli. När han kommer fram till kulmen på sticket är det nästan så att man vill säga åt honom att vara tyst och sluta tänka så destruktivt:

"Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan"

Hjärta och smärta precis som i verkligheten, fantastiskt vackert och fruktansvärt hemskt!

2 kommentarer:

Arvid A Larsson sa...

jag får säga att det var en extremt bra sammanfattning om varför Håkan är så bra! Kudos!!

Erik Bengtsson sa...

Fint! "Har gått på knä..."-partiet = några av rockhistoriens bästa sekunder i min åsikt!