Om tåg har det skrivits ett oräkneligt antal låtar, och en låt jag vill uppmärksamma är Elizabeth Cottens Freight train. Jag har mycket tidiga barndomsminnen av den melodin då min pappa hade en köpkassett (sådant fanns en gång i tiden) där den ingick, tillsammans med en mängd andra countrybluesspår. Den här kassetten slets för jämnan av oss bägge, och när den en dag var spårlöst försvunnen så störde det oss lika mycket.
Nå, Freight train av Elisabeth Cotten. Countryblues skulle jag kalla det. Tåget (som senare kom att ersättas av bilen) som metafor för längtan från eller till något är ett beprövat grepp.
Det som är något häpnadsväckande med den här låten är väl framför allt två saker: Elizabeth var mycket ung när hon skrev den – i sina tonår – samt att hon lovsjunger tåget. Det vanliga bland kvinnliga blues- och jazzsångerskor var annars att tåget var något hotfullt: det kom för att ta mannen från kvinnan, och därigenom lämna henne åt hennes öde.
Freight train, freight train, run so fast
Freight train, freight train, run so fast
Please don't tell what train I'm on
They won't know what route I'm going
When I'm dead and in my grave
No more good times here I crave
Place the stones at my head and feet
And tell them all I've gone to sleep
When I die, oh bury me deep
Down at the end of old Chestnut Street
So I can hear old Number Nine
As she comes rolling by
Idag kan man finna rätt många versioner av hennes låt. På Youtube finns ett par olika versioner när hon framför den inför tevekameror, men i mitt tycke är inspelningen som återfinns på hennes Myspace den bästa. Hon intonerar lite skevt - "gubbpitchar" - alltså gliiider upp på rätt ton, men fraseringen är obetalbar och hennes gitarrspel golvar!
Elizabeth Cotton försörjde sig inte på musik. Tonårens låtskrivande och gitarrspelande var egentligen en parentes. Jag har förstått det som att hon återupptog sitt musicerande först mot andra hälften av sitt liv då familjen där hon försörjde sig som hushållerska och barnpassare hade ett stort musikintresse. Hon såg nämligen folkmusikikonen Pete Seeger växa upp på nära håll, och efter uppmuntran från dem så började hon spela på sin gitarr igen.
1 kommentar:
Tåg som flyktmedel är ju en vanlig metafor men eldkvarn har ju faktiskt en låt som handlar om tåg på ett lite annorlunda sätt, nämligen "långsamt tåg". De lämnar iofs staden med morgontåget det första de gör, men texten handlar väl snarare om att ta det långsamt med den man älskar och att stanna på kärlekens tåg långt och länge. Finns en ypperlig version av denna låt på "Kärlekens låga", en platta som representerar något av de bästa bandsound jag vet, apropå föregående diskussion om favoritljud; orgel, lunkande trummor, pumpande bas, slidegitarr, dragspel..
Skicka en kommentar