Per Gessle, Plura & Småstadsromantik

Jag var på Örjans vall igår för att få lite allsvensk fotboll till livs, i ett långsökt försök att dämpa min halmia-abstinens. Precis innan matchstart dundrar Pers Garages (Gyllene Tider minus Anders Herrlin) Småstad ur högtalarna och jag ryser i hela kroppen. Det är ett vackert ögonblick när stadens hovtrubadur sjunger om det fina med att komma från en mindre ort samtidigt som bygdens söner (nåja, men flest egna produkter i allsvenskan!) äntrar den vattensjuka planen i det ihållande duggregnet tillsammans med dagens motståndare AIK. Även om Gessle knappast är en underdog längre (och dessutom halmian) uppstår en vacker symbios mellan orgelpop, text och budskap i låten och Halmstads största fotbollslag, som alltid slår från underläge.

"Och jag blev född i en småstad.

Jag växte upp, blev kär i en småstad.

Hur jag än vrider och jag vänder mig så kommer allt tillbaka igen.

Och allt jag kan är spår från en småstad.

Och allt jag gör beror på en småstad.

Hur jag än böjer och jag vänder mig så blir det till småstad igen."

Igenkänningsfaktorn är hög! Samtidigt får han in två underbara rockklyschor i en och samma låt; Att vara en underdog och att vara stolt över den man är och det man kommer ifrån. Jag är liksom Gessle övertygad om att mitt perspektiv på tillvaron präglas starkt av att jag kommer från en småstad, en övertygelse vi båda delar med Plura Jonsson, som gång på gång återkommer till sitt Norrköping.

"Kalla mig landsortsgrabb

Jag är vad jag är - en landsortsgrabb

Där blev jag kär - en landsortsgrabb"

Att bli kär i en småstad är nog något av det vackraste jag kan tänka mig, och det är fint hur temat tas upp både i "Småstad" och "Landsortsgrabb". Leta där du står, längre inåt landet!